VALLPIGA I ÖSKEVIKSBYN

På den tiden hade jag en faster, som var vallpiga i Öskeviksbyn (Nora och Linde bergslag).
En dag, när hon vallade som vanligt, kom en björn fram ur skogen och hoppade på en ko. Flickan förstod ej bättre än att hon tog en stör och slog till honom av alla krafter. Nalle släppte genast kon men gav sig i stället på flickan. Han grep henne med bägge framtassarna i kindbenen och bar henne ett långt stycke. Den stackars flickan höll andan och låtsade sig vara död. Björnen tycktes tro det, ty han bar henne ut i ett kärr. Där grävde han upp ett hål, lade ner henne i detta och krafsade sedan upp litet mull liksom för att gräva över henne. Därpå satte han sig vid gropen.

Flickan måste hela tiden förhålla sig alldeles orörlig, så länge björnen var i närheten, och först efter en mycket lång stund vågade hon titta upp. Då var den farliga grannen försvunnen.

Den dagen lärde hon sig emellertid att inte traktera björnar med störar. Emellertid fick hon bära märken efter äventyret, så länge hon levde, och dessa voro så tydliga, att man på hennes kindben med lätthet kunde räkna antalet av björnens klor.

Björnen i sägen och verklighet
av Hilmer Zetterberg 1951

Hilmer Zetterberg

Sajtdatum: 2004-11-24